Inte känna att man duger som man är

Idag efter morgonens meditation satt jag och tänkte på när Camilla Läckberg var med i nyhetsmorgon på tv4 Hon pratade om sina extra volanger runt midjan, och frustrationen över att bry sig om vad andra människor tänker, tycker och säger. Den dåliga självkänslan, det här med att inte känna att man duger som man är. Varför är det så?

Under en längre tid nu så har vågen av #metoo #beyou #vågavaradenduär #vågavägramobbning och alla andra möjliga #-ade inlägg rusat fram i sociala medier. Och många höjer i samma stund sina knutna nävar när de utropar upproriskt orden. Men ibland kan jag inte låta bli att släppa tanken på att, är det bara ytliga ord för endel? Ord man säger eller skriver och delar med sig utav för att visa sig mer ödmjuk inför andra? Ord som man kanske egentligen inte menar? Eller sägs de verkligen från hjärtat?

Nu till själva roten för mitt inlägg, till varför egentligen jag skriver dessa ord…

Samma person men som ändå uppfattas olika

Jag är en kreativ mångsysslare, som oftast är positiv och glad och möter hellre människor med ett leende än med misstroende ögon. Till det yttre så klär jag mig ganska vanligt och har heller inga utmärkande tatueringar som sticker ut. Jag har en fjäril på min ankel och en yin och yang symbol i form av en sol och en måne på mitt ena skulderblad. That’s it (for now). Precis som Läckberg har även jag några extra volanger runt min midja. Jag är med andra ord en ganska vanlig kvinna på 40+. Men beroende på hur jag presenterar mig får jag olika reaktioner av människor, på vem de tror att jag är. Och beroende på hur jag mår just den dagen, tar jag åt mig olika mycket av andras ord och personlighetsuttryck.

  1. Hej jag heter Anki och jag har en barnskötarutbildning i ryggen samt en kandidatexamen i teoretisk filosofi med beteendevetenskaplig inriktning. Så har jag även läst några extra poäng inom psykologi.
  2. Hej jag heter Anki och jag har utbildningar inom alternativa behandlingar så som i bland annat mikromassage och energibalansering, reiki. Ibland lägger jag även tarot. Dessutom bloggar jag samt drömmer om en karriär som författare då jag har mycket att berätta.

Vilka av dessa två presentationer tror du får flest tummar upp? Vilka av dessa två presentationer tror du att människor svarar med ett intressant leende, eller ett avståndstagande leende?

Presentationerna ovan är 100 % korrekta. Det är båda jag, det är samma Anki med samma fysiska kropp och läser man noga ser man att det även är samma intresse-inriktning – Att få människor att bli sedda och hörda. Stötta, pusha, trösta, vägleda och finnas där. Få individer att växa och känna sig trygga i sig själva. Jag är precis samma person men som ändå uppfattas olika, beroende på hur jag med ord presenterar mig och mina egenvalda studier och kurser. Varför duger jag inte som jag är precis lika mycket efter dessa presentationer? Gäller inte längre #beyou eller #vågavaradenduär om jag inte tycker/tänker/känner som den jag pratar med i stunden?

Rätten att vara den man är

Många av de som står framför mig och frikostigt talar om rätten att vara den man är. Som frikostigt taggar #metoo #beyou #vågavaradenduär #vågavägramobbning och alla andra möjliga #taggade inlägg, tar ofta ett steg bakåt då jag presenterar mig som Anki nr 2. Ena minuten är jag som ”alla andra” och behöver inte förklara mina yrkesval, för att i nästa minut känna mig som en lägre stående varelse som inte riktigt har alla hästar hemma. Som plötsligt måste försvara och förklara den jag är och det jag tror på…

Jag får inte deras beteende och ord att gå ihop och sånt gör mig förvirrad. Och ibland tar jag åt mig lite för mycket. Sjunker ihop som en tom säck, gråter och känner mig liten och värdelös, fast jag inte vill. Självkänslan ligger då plötsligt under mina skosulor.

Ingen känslolös robot

Precis som Camilla Läckberg blir jag frustrerad över att jag ibland bry mig lite för mycket om vad andra människor tänker och säger. För innerst inne är jag stolt över den jag är. För jag har stöttat och pushat andra människor till ett steg närmare sig själv. Jag har väglett både barn och vuxna till att våga, växa och ta för sig av livet. Jag har fått så många tacksamma kramar och varma leenden…  varför tar jag då åt mig och förminskar mig själv av en dålig kommentar?

Svaret just nu är nog – Jag är ingen känslolös robot, utan jag är en människa med känslor och jag blir också ledsen och sårad. Jag vill inte ta åt mig, inte ens lite grann, men som jag skrev tidigare, beroende på hur jag mår den dagen, tar jag åt mig olika mycket.

Med handen på hjärtat kan jag  ärligt säga att tack vare alternativa behandlingar, meditation, yoga, mindfulness, attraktionslagen etc. så har jag blivit duktig på att vända det negativa till det positiva. Det har hjälpt mig mycket i min självkärlek, självkänsla och i mitt självförtroende.

Glöm aldrig att Du är den viktigaste personen i ditt liv! #vågavaradenduär Punkt!


Så länge ingen skadar eller sårar någon annan medmänniska, visa respekt.


Mejla mig gärna och berätta hur du tänker. Vad kommer du fram till och varför?

Kram och kärlek!

//Anki

Tidigare inlägg

Reflektion av dig själv



Om du har gillat det du har läst, dela gärna till dina vänner så att de också kan få ta del av det som du gillat. Väljer du att ta delar ur texten, glöm ej då att hänvisa vart ifrån du hämtat din text.

Kram Anki