Kraften med att förlåta

Alla har vi någon gång blivit sårade, det är nästintill oundvikligt som människa. Vänner som svikit, kollegor som tagit dig för given, hårda ord som sagts i en separation mellan två tidigare älskande partners. Ja listan kan göras lång. Men kraften med att förlåta är en förlösande känsla, en skön känsla som sprider sig inom dig och runtomkring.

JAG VAR INTE REDO ATT FÖRLÅTA

Det tog många år innan jag förstod kraften i att förlåta. Bara av att tänka på personen eller händelsen gjorde att mina käkar omedvetet bets ihop, knytnävarna vitnade och stresshormonet ökade. Hela kroppen formligen stretade emot! Jag behövde mitt utmattningssyndrom för att verkligen förstå att jag fortfarande var arg, ledsen och besviken av tidigare händelser. Jag var besviken utan att riktigt vara medveten om att jag var besviken… För jag var inte redo att förlåta. Jag var inte alls redo att välja släppa taget om det som för länge sedan hade hänt. När jag fick tid för mig själv för att gråta, skrika och vara i tystnad med mina tankar och känslor. Tid för mig själv att komma ikapp livet och närvaron. Tid för mig själv för att skriva ner alla ord och tankar som kom upp för att kunna reflektera på ett bra sätt det som sårat mig, då föll allt på plats. Vilken förlösande känsla när polletten tillslut föll på plats och jag äntligen förstod förlåtelsens magi. Jag kunde andas! Jag kunde tänka på det som sårat mig utan att knytnävarna vitnade och stresshormonet ökade.

FÖRLÅTA ANDRA

Att du förlåter betyder inte att vad den andre personen har gjort är okej. Utan förlåtelsen handlar om något som du gör för dig själv. För din skull acceptera att det som har hänt har hänt och därifrån välj hur du vill gå vidare. Prata ut om det som sårat dig eller förlåt i tystnad.

Att förlåta handlar också om att inte gå tillbaka i det som har varit. Det handlar om att ta tid för sig själv att fundera på varför man reagerade som man gjorde och därefter sätta gränser på vad som är okej för en själv. Vill du stanna kvar eller lämna vänskapen/relationen? Vill man inte lämna (eller kan man inte lämna…släktband är svåra att bryta med helt) kanske man väljer att begränsa tiden tillsammans, inte ses så ofta som man tidigare gjorde. Kanske våga säga oftare nej till andra och mer ja till sig själv? Våga stå upp för dig själv och ta mer plats i livet…

FÖRLÅTA SIG SJÄLV

Att förlåta handlar också mycket om att förlåta även sig själv. Saker man gjort mot sig själv, orättvisa ord man sagt till sig själv. Jag tror att vi är många som har använt oss själva som en slagpåse som vi matat på för fullt med hårda ord, besvikelser, ältande och frustration. För din egen skull, förlåt dina egna misstag, dina egna hårda ord mot dig själv och dina snedsteg i livet. Välj att lämna det som har varit. Välj att utvecklas genom dina erfarenheter istället.

Tänk så mycket onödig energi det går åt till att gå omkring och vara ledsen, arg eller besviken. Energi som du med fördel kan byta ut till kärlek och medmänsklighet istället.

VECKANS SJÄLVREFLEKTION

Sätt dig ner en stund och reflektera över om du har någon i din närhet som stämmer in på det som togs upp i dagens blogginnehåll. Någon som har sårat dig eller kanske någon som du har sårat? Kan du säga förlåt eller kan du förlåta i tystnad? Kan du förlåta dig själv för ord eller tidigare händelser?

Har du svårt att formulera dig verbalt, skriv ett brev till dig själv eller den du vill förlåta.

---

För att kunna växa måste man våga vara sårbar och rannsaka sig själv och sitt liv. Förlåta sig själv och andra.