När perfekt inte duger, vad gör jag då?
Varje kväll sätter jag mig ner en stund och reflekterar över dagen som har gått. Ett skönt sätt att landa i det som har varit. I onsdags var inget undantag, och efter en stressad dag var orden, ”när perfekt inte duger, vad gör jag då?” bland det första som skrevs ner. Jag hade under dagen färdigställt ett silversmycke som jag inte blev 100 procent nöjd med, den blev inte så där perfekt som jag ville ha den. Sur och irriterad visade jag smycket för min sambo senare på kvällen och klagade över mitt fruktansvärda dilemma (←läs med viss ironi). Då utbrast Andreas ”men herregud Anki, den är ju helt perfekt.” Hans ord fick mig att backa några steg, fick mig att börja fundera på vilka krav jag egentligen sätter på mig själv. Fortfarande? Jag som trodde att jag hittat balansen i att prestera lite lagom, börjar nu snubbla i prestationssnåret igen! Jag är fullt medveten om att jag är en högpresterande människa, att hitta balansen så att vågskålen mäter lika och inte tippar över är ibland en utmaning.
Därför bestämde jag mig för att ta en hel dag för avslappning, reflektion och återhämtning i går, utan dåligt samvete över att inte presterat något synbart för blotta ögat. Jag behövde ett break i vardagen, ta några djupa och medvetna andetag och sluta elda på mina prestationstankar. Tacksam för att jag blev uppmärksam och medveten om mitt tankesätt och aggerande.
”Det är lätt att glömma bort själens sårbarhet
när du har roligt. Minns att du behöver vila”
– Maria Helander
Tror ni som jag på attraktionslagen och att man då och då kan få små vägledande tecken över att man är inne på rätt väg? Sekunden efter att jag bestämde mig för att ta min återhämtningsdag, plingade det till i min mobil. Jag hade fått ett meddelande från en väninna, ett boktips. Resan av Brandon Bays. Ett kort citat från boken ”En fantastisk vägvisare som hjälper dig att läka din själ, hela ditt liv och bli fri.” Där och då bestämde jag mig för att den boken måste jag ha!
Men innan jag fick boktipset från min väninna, hade jag redan bestämt mig för att lyssna på ett podavsnitt med Christina Stielli och Mia Törnblom – Självklart. En pod jag länge har velat lyssnat på men det har bara inte blivit av. Ni vet hur det är med prioriteringar ibland. Jag dukade upp kaffe och rawfoodbollar med smak av pepparkaka och letade fram deras pod och satte mig till rätta. Bläddrade igenom alla deras avsnitt och blev märkbart lycklig och överumplad då jag läste rubriken på ett av deras avsnitt. ”När perfekt inte duger.” Det var ju precis de ord jag själv skrivit ner i mitt reflektinsblock häromkvällen! It´s a sign!
Har ni inte lyssnat på det avsnittet, gör det under helgen. Jag kände starkt igen mig i deras samtal mellan varandra. Resumé – ”Att drivas av lust eller rädsla som högpresterande prestationsprinsessa (eller prins), är det någon skillnad? Och om man är perfektionist, hur långt kan man gå för att vara så perfekt att man duger för allt och alla eller är det ens möjligt att vara så perfekt så att alla tycker om en och hur ÄR man när man är … perfekt?” Avsnitt 10 När perfekt inte duger
Efter podavsnittet tänkte jag fortsätta med min återhämtningsdag i soffan bland alla mina överdrivet många kuddar. Gick därför för att hämta en bok som jag redan har påbörjat. Men mina ögon fastnade vid en annan bok, en bok som stack ut lite från den prydlig raden i min bokhylla. Boken hade en blå pärm och med texten – Brandon Bays – Resan – Boken jag under morgonen hade blivit tipsad om fanns redan i min bokhylla, oläst! It´s a sign! Vad jag tycker om boken kommer i ett senare blogginlägg.
Resan Brandon Bays
Kortfattat, i går var det en bra dag för en heldag med återhämtning. Universum levererade! …och i dag är jag toppennöjd över resultatet av silversmycket. Jag behövde bara en liten break.
Nu önskar jag er alla en fin första december och en Kärleksfull helg. Kramar finns som alltid till er alla!
Kram och kärlek!
//Anki
