Syns det inte då finns det inte

  • Du ser ju pigg och fräsch ut, har du inte utmattningssyndrom längre?
  • Du skriver ju inte om din sjukdom i din blogg, har ditt utmattningssyndrom gått över?
  • Jag var också utbränd förra sommaren under två veckor och jag är ju tillbaka i arbete idag… varför jobbar inte du än?
  • Du träffade ju X igår, varför ringer du aldrig till mig?

Dessa kommentarer som jag kan bli galen på ibland… syns det inte så finns det inte, eller? Det stämmer att jag inte skriver om min sjukdom i min blogg för det finns så många andra som bloggar om hur det känns, fysiskt och psykiskt att ha utmattningssyndrom. Googla utmattningssyndrom så får ni upp tusentals sidor om sjukdomssymptomen. Jag väljer dock att fokusera på hur jag jobbar på att komma vidare ur mitt utmattningssyndrom. Tips och trix och lite vardag bygger min blogg på.

Visst kan jag gnida på min ”självömkande minifiol”…

  • och berätta om att jag har värk i min kropp från morgon och kväll sen ”återfallsutmattningen”. Vissa dagar haltar jag fram som en puckelryggad och haltande Quasimodo för att min kropp gör så ont.
  • Jag kan skriva om att jag inte orkar med stora folksamlingar och hög ljudvolym som tidigare. Jag blir toktrött efter några timmar och ligger dagen efter, kroppen vill inte komma igång.
  • Jag kan skriva om att jag är känslomässigt labil, gråter för ingenting i stort sett alla dagar.
  • Jag kan skriva om mina koncentrationssvårigheter och att jag har tappat min ”kalender” som jag hade i huvudet tidigare. Tidigare mindes jag allt, nu är min minnesbank mycket selektiv.

Jag kan skriva om allt negativt som denna sjukdom har fört med sig, men jag vill inte det. Jag mår inte bättre för det och min önskan om att kunna hjälpa andra som jobbar med att komma vidare från ett utmattningssyndrom uppfylls inte då.

”Syns det inte så finns det inte”… Bullshit!

Jag väljer att fokusera på att hitta balansen i livet. Fokusera på det positiva, resan framåt mot ett bättre och starkare jag. Jag pressar mig inte längre om något känns fel. Jag mediyogar, sjunger mantran och mediterar regelbundet för det mår jag bra av. Jag tar hand om min kropp genom att äta mer hälsosam mat. Jag crosstrainar eller tar promenader. Jag jobbar med positiva affirmationer. Jag tittar på roliga youtubeklipp som får mig att skratta.

Det är inte så att jag studsar upp ur sängen för att fjäderlätt landa på yogamattan… det tar ett tag att komma ur sängen, innan kroppen själv vill komma igång. Sviterna från denna sjukdom går inte över under en natt, men jag väljer att fokusera på det som faktiskt blivit bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag vill dela med mig av det som får mig att må bra.

Ps: Att jag träffade X igår var för att hon tog initiativet och frågade om vi skulle ses. Hon slutade inte höra av sig under tiden jag mådde som sämst, med meningen ”Hör av dig när du mår bättre…”…

Hur dåligt man än har det

Så har man musik

Står med skiten upp till halsen

Så är det bara att sjunga…

– Håkan Hellström

Nu önskar jag er alla en Kärleksfull dag och Gör meditationen till en del av din vardag. Du kommer märka att positiva förändringar kommer mer och mer in i ditt liv.

Har du läst mitt blogginlägg? Fanns det tankar som kom upp? Lämna gärna en kommentar nedan eller dela inlägget ♥

Kram och kärlek!

//Anki