Tålamod

TACKSAM för era mejl och kommentarer från förra veckans utmaning, att sakta ner dina steg och GÅ LÅNGSAMT. Här nedan finns två reflektioner av några som uppmärksammade deras beteendeförändring, som jag fått lov att publicera. (Frågar alltid om det är okej att lägga ut innan.)

  • Bra utmaning! TACK! Jag saktade ner mina steg och upptäckte att alla sprang förbi mig! De såg jättestressade ut medan jag märkte att min andning förändrades, blev lugnare. Tack för detta 🙂
  • Vart jag än ska springer jag i livet! Detta blev en jobbig utmaning men ändå en värdefull tror jag. Känner inte så mycket i kroppen än, då jag har 100 procent fokus på att påminna mig om att inte springa vart jag än ska. Kommer haka på dina utmaningar under sommaren. TACK för att du delar med dig!
  • En skön reflekterande återhämtning i denna veckans utmaning. Tack

∞

Jag läste ett blogginlägg förra veckan där författaren till bloggen jämförde sitt boksläpp/bokdebut med sin första graviditet. Jag emellertid har ingen graviditet att jämföra med då jag är ofrivilligt barnlös, men det kändes ändå påtagligt träffande då jag läste hennes jämförelse med otålighet, frustration och längtan. Den syns, den växer, men när kommer boken/bebisen? Alla vet ju om att den finns där så fram med den nu!

Och för er som undrar NÄR min bokdebut kommer att ske, kan jag bara svara, snart. Vi får tillsammans öva på vårt tålamod.

Att det dröjer handlar om min ”petighet” och min utmattade hjärna (som behöver vilodagar) samt lite missförstånd. Missförståndet består av att i det författarpaketet som jag har köpt ingår bokomslagsdesign. Men då förlaget inte kan göra just det omslaget som jag vill ha, får jag göra det själv. Manuset är färdigt, men det är omslaget som just nu tar tid. Har jag sagt att jag är en kreativ mångsysslare?

Samtidigt som jag ser detta bakslag som stressande, ser jag det även som en utmaning för att just öva upp mitt tålamod.  Ni vet, en stressad hjärna utmärker sig till att ha många ”bollar i luften.” Tankar och ideér tar aldrig en paus utan matas på med fler tankar och ideér. Allt ska dessutom göras samtidigt. Det finns helt sonika ingen stoppknapp! Däremot finns det ett sätt att hantera stresstankarna. Genom att öva upp tålamodet. Att var sak har sin tid.

Veckans utmaning.

Var realistisk på din syn på livet och våga släpp kontrollen! Kommer inte bussen i tid? Börja gå istället för att stå kvar på samma plats och bubbla över av irritation. Eller varför inte ta fram ett block och skriv ner allt du är tacksam för i livet under tiden du väntar? Är du en listmänniska som jag? Skriver upp allt du ska göra för att minimera risken att glömma något? Eller för att inte behöva ha allt i huvudet? Stryk det som du hunnit med under dagen och låt det andra stå kvar. Ha inte dåligt samvete för att du inte hunnit med alla dina 20 punkter. Det kommer en dag imorgon också.

Våga släpp kontrollen och acceptera att allt blir som det ska, att allt har sin mening. Pausa. Andas och våga vara du!

Använd gärna ett reflektionsblock och skriv ner de förändringar som du känner. Det gör att du även visuellt ser vad som händer då du gör små beteendeförändringar i din vardag.

När denna vecka har passerat, mejla mig gärna och berätta hur det har gått. Oerhört tacksam för era tankar, kommentarer och för den tid ni tar för att ge mig feedback!

Kram och kärlek till er alla!

//Anki