Självkärlek
Härom dagen snubblade jag över ett citat som just där och då, gick rakt in i mitt hjärta. Därför att den dagen var jag ”uppe i mitt huvud” och ville göra allt som jag kände att jag låg efter med, på en och samma gång. Blev stressad och fick dåligt samvete istället för att känna självkärlek. Citatet lyder som följer:
In between goals
is a thing called life,
that has to be lived and enjoyed
Ibland tror min hjärna att jag fortfarande är en flitig liten arbetsmyra. En sån där som klarar av att hålla flera bollar i luften och rusar hit och dit både fysiskt och mentalt. Allt ska dessutom göras i ett rasande tempo och gärna också samtidigt!
– Putsa lite här, stötta lite där, skapa bokomslag, vara en bra och närvarande kompis, gå igenom mitt CV, ringa det där samtalet som jag skulle ha gjort redan i förrgår, blogga, Instagramma. Förresten, vad är klockan? Redan halv tre! Har jag ätit någon lunch idag?
Jag har begått misstaget att forsera framåt i livet, spelat roller som inte är jag. Av egen erfarenhet vet jag hur oerhört viktigt det är med återhämtning, men ibland glömmer även jag bort mina pauser och kan då behöva en påminnelse. När den flitiga arbetsmyran eller duktiga flickan, (kärt barn har många namn…) dyker upp igen, då får jag trycka på min mentala stopknapp. Jag får dra hårt i handbromsen med båda händerna och stoppa mig själv. Andas djupt och påminna mig om att långsamt är också framåt…
Hur gör du för att påminna dig om att ta en paus och njuta av livet, här och nu? Mejla gärna dina tankar.
Ta hand om dig och varandra. Idag, imorgon och alla andra dagar!
Varma kramar//Anki
Har du läst mitt blogginlägg? Fanns det tankar som kom upp? Mejla gärna en kommentar eller dela inlägget ♥
