Utmattningssyndrom del tre
LIVET ÄR SOM EN BOK – Du kan inte ändra de sidor som redan är skrivna, men du kan börja på ett nytt kapitel
Två år med ups and downs
Nu har det gått två år sen dessa ältande och kletiga tankar snurrade i mitt huvud. Gustaf, min första läkare har bytt arbetsplats och jag har därför fått en ny läkare. Jag har haft turen att få ännu en läkare som både ser och lyssnar på mig. Magnus, TACK! Sjukskrivningen har rullat på på heltid, jag har fortsatt mina möten med psykolog, jag har gått MMR, Multimodal Rehabilitering och träffat sjukgymnast, KBT-terapeut, läkare och arbetsterapeuter i grupp. Jag bor fortfarande kvar i Skövde tillsammans med Andreas. Mitt höj- och sänkbara skrivbord står därför kvar på samma ställe. Det har varit två ganska tuffa år av ups and downs och absolut ingen dans på rosor.
Ifrågasättandet
En sak som varit tuff för mig är bland annat ifrågasättandet från några vänner och bekanta, om jag verkligen är sjuk. Ifrågasättandet har bland annat dykt upp då jag berättat att jag valt att inte äta sömntabletter. Jag har testat men kunde ändå inte sova på nätterna, trots sömntabletter cirkulerandes i min kropp. Det enda som skedde var att jag gick omkring som en känslolös zombie med ytterligare biverkningar i kroppen. Om jag ens orkade ta mig upp ur sängen. Jag är en kreativ människa som behöver skapa för att må bra.
Att göra något som tar emot så starkt för mig, som att äta syntetiska tabletter, stressar bara min kropp. Och att tillföra ännu mer stress i en redan stressad kropp, borde man inte behöva förklara om vad som händer i kroppen då. Varför ska det ifrågasättas överhuvudtaget? Det borde vara en universell uppfattning som inte ska tvivlas på: Att göra något du tycker om, som känns rätt för dig = stressfri kropp och sinne. Ett hållbart liv.
Istället har jag mötts av en stel och obekväm fyrkantig inställning: Sömntabletter = Godkänd att ”titulera sig” som sjuk. Vs Tro på den självläkande människan. Att yoga, träna fysiskt och meditera sig frisk = Flum, hokus pokus och hittepåsjuk.
Utmattningssyndrom? Googla!
Jag har blivit förvånad, ledsen och besviken då jag under denna tid upptäckt hur lite människor faktiskt vet och tar till sig om utmattningssyndrom och stresskänslighet! Trots att det finns så nära och trots all information som finns lättillgänglig om denna sjukdom. Stress är ju idag den mest utbredda sjukdomen i Sverige. Googlar man kommer det direkt upp tusentals sidor! Okunskapen, handlar det om ett ointresse, brist på engagemang? Jag vet inte.
Det skulle fasiken vara så mycket lättare om jag hade brutit ett ben och fått gips! Då ifrågasätts man inte, ett gips syns ju, det kan man ta på. Men att det gör ont i själen, där det inte syns, det får många att lyfta på ögonbrynen och på något märkligt vis tillåtelse till att ifrågasätta denna sjukdom.
Varför blev det som det blev?
Kortfattat, jag har en stor ryggsäck med mig sen min barndom och jag har aldrig riktigt bearbetat den. Och ju mer man lägger i den obearbetade ryggsäcken, desto tyngre blir den. Tillslut tippar det över och man faller.
Jag är dessutom högkänslig. – Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Det innebär att högkänsliga kan uppfatta information och känslor som andra inte lägger märke till. Vi reflekterar mer över allting och sorterar information på en djupare nivå. Den större medvetenheten gör högkänsliga ofta känner starkare än andra känslomässigt. Vi är väldigt intuitiva, har en stark magkänsla och ”bara vet”, utan att veta hur. – Text taget från hemsidan – Högkänslighetsverige
Ingen bra kombination i en redan stressad kropp.
Redo att upptäcka världen igen
Jag har brutit med vänner. Jag har slutat att vara en konstant ja-sägare till andra, nu säger jag ja till mig själv istället. Jag har brutit med beteendemönster som inte fört mig framåt. Genom mitt bearbetande under mitt utmattningssyndrom har jag varit tvungen att göra något som varit ovant för mig. Stanna upp och lyssna! Lyssna på vad min kropp och mitt sinne talar om vad som är bra för mig. Jag kan ärligt säga att i tystnaden fann jag mig själv.
Mina ältande tankar har äntligen tystnat, jag kan sova och jag kan andas igen. Kroppen och sinnet talar och hela jag lyssnar ödmjukt.
Jag har lagt min karriär inom barnomsorgen på hyllan, den resan är redan gjord. Nu vill jag göra en ny resa och är redo att upptäcka världen igen.
Jag är tacksam för mitt utmattningssyndrom, för utan den hade jag fortfarande varit en stressad kvinna med ofokuserad blick.
Jag är tacksam för att Andreas valde att stanna kvar i mitt liv och hjälpa mig igenom denna sjukdom. Utan hans kärlek och hjälp hade jag aldrig klarat det här. Utmattningssyndrom är en svår sjukdom som inte syns utanpå, därför blir den också väldigt ensam. Om man inte har lyhörda medmänniskor omkring sig. Men Andreas har hållit min hand, hela vägen, mellan alla ups and downs.
LIVET ÄR SOM EN BOK.
Du kan inte ändra de sidor som redan är skrivna, men du kan börja på ett nytt kapitel.
Läs också
LIVET – HÄR OCH NÄRVARO
Ni har väl sätt att jag delar med mig av en gratis e-bok eller pdf om personlig utveckling och mental träning? Där jag skriver och berättar om egna upplevelser och reflektioner som hjälpte mig ut ur utmattningssyndrom.
Klicka på bilden och läs mer om bokens innehåll och hur du kan få den.
Båda formaten är helt och hållet kostnadsfria.
Om du har gillat det du har läst, dela gärna till dina vänner så att de också kan få ta del av det som du gillat. Väljer du att ta delar ur texten, glöm ej då att hänvisa vart ifrån du hämtat din text.
Kram Anki
